Välj en sida
Noll fem tjugoett, piiip

Noll fem tjugoett, piiip

Att använda sin iPhone som väckarklocka är rena rama lotteriet nuförtiden. Idag ska jag åka tåg söderut och SJ avgår som bekant punktligt så det gäller att komma till stationen i tid. Obs, ironi.

Tågets avgångstid från Stockholm C är 05.21. Ja, du läser rätt: noll fem tjugoett. Enligt min mening är det okristligt tidigt, endast tidningsbuden är vakna – hoppas jag. Så vad gör jag? Jo, ställer alarmet i min telefon på halv fem och håller tummarna förstås.

Men först kör jag några genrep med larmet innan jag går och lägger mig. Detta extraarbete håller mig sysselsatt en längre stund än jag tänkt. Därför blir också själva sänggåendet senare än rekommenderat.

Med bara tre timmars sömn i kroppen ringer klockan som den ska. Adrenalinet hjälper mig upp direkt, som vore jag klarvaken och utsövd. Detta är dock bara en chimär.

Med två minuters marginal kliver jag ombord på tåget och finner min plats. Redan några minuter efter avgång, som för övrigt var exakt enligt tidtabell, så kommer en pigg och glad värdinna med förstärkt frukost till min plats.

Halv sex denna arla morgon serveras jag näringsriktig kost. Detta är tvärt emot alla kända naturlagar. Vid den här tiden äter man möjligen fet fyllemat på vägen hem innan det är dags att slumra in i bingen. Nu sitter jag här med kall juice, svart kaffe, skivat ägg, yogurt, leverpastej, gurka, ost, skinka och kärnfria fruktfiléer – på väg hemifrån!

Nu är jag i stort sett lika kvittrande pigg som värdinnan. Utanför fönstret är det becksvart, som det ska vara vid den här tiden i november. Och inte kan jag somna om heller. Det kommer att bli en lång dag.

Allt är naturligtvis telefonens fel. Om bara larmet i iPhone vore pålitligt så skulle jag ha somnat tidigare. Nåja, kameran är åtminstone med i bagaget så jag kanske lyckas ta några fler (läs: bättre) bilder än den här under min lilla sejour.

God morgon!

Sida 1 av 11